Nojigt...

 

Hej fina läsare. I dag kommer det ut ett nytt avsnitt av "Gravid vecka för vecka", och jag är jättenervös för hur det ska tas emot. Så pass nervös att jag förberett detta blogginlägg, som nåt slags försvarstal. Och samtidigt som det känns skönt att få förklara mig, så blir jag också lite ledsen av att jag tycker att jag faktiskt MÅSTE förklara mig. För måste jag verkligen det? Ska det inte bara vara fullkomligt självklart att jag och ingen annan vet bäst hur jag vill hantera det största jag kommer få vara med om i hela mitt liv? 
 
Avsnittet som sänds i dag handlar om hur jag vill ha min förlossning, och att jag vill föda med planerat kejsarsnitt. Något som upprör en väldans massa känslor hos en väldans massa människor har jag märkt. Och eftersom det är fullkomligt omöjligt att ge en komplett bild av varför jag vill föda på det här sättet i ett femminuters YouTube-program (som jag dessutom inte vet hur det klippts ihop, har i skrivande stund heller inte sett det), så vill jag berätta lite mer om hur mina tankar kring detta går. Så det gör jag här och nu. 
 
Jag har alltid känt väldigt starkt att när det är dags för mig att skaffa barn, så är det via snitt. Det här är alltså inte något jag kom fram till i förrgår. En anledning till att jag vill föda med kejsarsnitt är att jag är ett kontrollfreak av rang; jag vill veta varnärhur saker och ting ska ske, i vilken ordning och på vilket sätt. Jag avskyr tanken på att inte ha hundraprocentig koll när mitt barn kommer till världen. Jag vill helt enkelt känna att jag har så bra pejl på läget som jag bara kan, såväl fysiskt som psykiskt. Med det säger jag absolut inte att alla som föder vaginalt inte är närvarande, eller känner kontroll under sin förlossning. För det finns såklart massor av tjejer som har benkoll på situationen när det är dags att föda barn. Och som har en fantastisk upplevelse. Och lika självklart finns det massor av tjejer som inte känner någon kontroll överhuvudtaget, och som även de har en fantastisk upplevelse. Det jag vill förmedla med det här blogginlägget gäller alltså endast hur jag känner, och vad som känns rätt för mig. Vi är alla olika, och tankarna i den här texten står endast för mig, och vad som känns bra för min del.
 
En annan anledning till varför jag vill föda med kejsarsnitt är för att jag upplever vaginala förlossningar som lite av ett lotteri. De kan gå fantastiskt bra; mamma, pappa och barn upplever livets starkaste stund tillsammans, oavsett om det sa "plopp" eller om det blev en kamp så mår alla bra efteråt, världens mest omtumlande äventyr resulterade i en liten bebis. Helt plötsligt går man från att vara två till att Bli En Familj. Och jag förstår att det måste vara jordens ballaste känsla. Men, det kan också gå snett; förlossningen gick inte som planerat, och plötsligt börjar det där omtumlande äventyret mest likna en mardröm. Med livrädd pappa och mörbultad mamma, som fortare än kvickt helst bara vill glömma den där sugklockan, det där akuta kejsarsnittet, den där känslan av mendetvarjuintesåhärdetskullebli. Visste jag att jag skulle få vara med om upplevelse nummer 1 så är det möjligt att jag skulle överväga det alternativet. Men lotteriets odds gör att jag inte vill det.
 
Jag är i princip sist ut i min bekantskapskrets med att skaffa barn. De flesta av mina vänner har ett, två eller till och med flera kids, så självklart finns det exempel på såväl dröm- som mardrömsförlossningar bland dem. Men jag måste säga att min bild är att de där vinstlottsupplevelserna ändå är underrepresenterade. Och det beror inte på att mina tjejkompisar fyllt mig med skräckhistorier, tvärtom så har jag verkligen fått dra ur dem information om hur deras födslar var. Det sista man vill är ju att skrämma upp sin vän. Men efter ett decennium av kompisar som skaffat barn, så måste jag nog säga att min önskan att få föda med kejsarsnitt bara vuxit sig starkare. 
 
Men - oavsett vad man har för skäl att inte vilja föda vaginalt, så skulle jag önska att det inte var så himla stigmatiserat. För stigmatiserat är det. Varje gång någon frågar mig om min förlossning, och jag nämner att vi vill föda med kejsarsnitt, så DÖR konversationen. Och stämningen. Samtalet tar slut. I början drog jag mig för att berätta, kände mig skyldig, dum och dålig. Och gjorde jag inte det så såg personen som jag pratade med till att jag kände mig så, genom att påpeka hur värdelöst ett kejsarsnitt är, för både mig och bebisen. Vilket såklart inte stämmer. Ändå "vet" alla att det är ett så undermåligt alternativ. Och självklart finns det risker även med ett planerat kejsarsnitt, och det kan såklart uppstå komplikationer. Tro mig, jag är väldigt medveten om att det är en omfattande och ingående bukoperation, det är ingen söndagspromenad. Men jag har bollat mina tankar kring detta så länge och med så många läkare att jag känner mig väldigt trygg i att ett planerat snitt är ett högst fullgott alternativ. Och det är väl det jag skulle vilja känna lite mer; att det finns flera legitima sätt att föda barn, inte bara ett. Och det här är mitt sätt.
 
Jag har ofta känt mig väldigt ensam vad gäller de här tankarna. Har inte hittat så mycket information på nätet som jag hade önskat, kanske håller de som känner som jag tyst för att det anses lite "fult" att vilja föda med kejsarsnitt? Men just därför är det så himla viktigt för mig att ta upp det här ämnet i de kanaler som jag nu har fått tillgång till; i programmet och här i bloggen. Jag önskar att jag hade haft någon att ställa frågor till, någon att bolla med. Så därför tycker jag att vi öppnar spjället: oavsett om du tycker att jag gör fel, eller om du kanske känner igen dig och funderar på samma saker som jag, så är det fritt fram att ställa frågor i kommentarsfältet. Jag lovar att svara på allt. 
 
heart
 
//Vanja

28 comments

More then 6 years ago
Åh har precis börjat min resa mot planerat snitt! Har fött vaginalt 2ggr tidigare och min första förlossning var hemsk, mycket pga personalmisstag. 2:a förlossningen gick bra men gjorde vidrigt ont. Nu är jag rädd att det ska bli som första förlossningen och ingen kan ju på något sätt garantera mig att det inte blir så. Bm ska skicka en remiss nästa vecka om snitt, håll tummarna för att vi får tid snart :) ️
More then 6 years ago
Hej Vanja!
Jag ser här att du har blivit någon form av frontfigur för planerade kejsarsnitt och just nu känns det lite som att man skriver till gamla goda Kamratposten med en massa tankar och funderingar!
Jag är så glad över att läsa ditt inlägg och alla kommentarer!
Jag har tänkt på barn så länge jag kan minnas men aldrig kunnat föreställa mig förlossningen. Hela tiden har jag tänkt att mina känslor kring detta kommer att förändras i takt med att jag blir äldre. Nu är jag 25 år och skräcken är större än någonsin. Hjärtat slår hårdare bara jag tänker på vaginal förlossning och jag känner någon odefinierbar panik kring det hela. Jag har verkligen försökt argumentera med mig själv, känt efter hur jag tänker om adoption istället, men jag vill så gärna få uppleva graviditeten!
Den senaste tiden har jag till och med försökt övertala mig själv att jag inte vill ha barn; om jag inte kan tänka mig att föda vaginalt så vill jag uppenbarligen inte ha barn tillräckligt gärna.
Men nu får det banne mig vara nog! Visst rackarns ska väl jag också få bli mamma? Ditt inlägg och alla kommentarer har verkligen gett mig en obetalbar egoboost. Det är jag (och min kille) och inte min förlossningsrädsla som ska bestämma här. Och de nötter som tror att de har rätten att sätta mig på plats angående detta ska minsann få sig en läxa de sent ska glömma!

Tack för en fantastiskt underhållande och givande blogg! Jag kommer bli en trogen kund hos er när tiden är inne! Många kramar!
More then 6 years ago
Nu har jag läst ditt första inlägg i resan mot kejsarsnitt och ser spänt fram emot resten. Jag står o velar själv. Hade en bra förlossning förra gången även om jag blev igångsatt och det tillslut blev akutsnitt. Jag brottas med så otroligt mycket känslor kring detta. Så nu ska jag fortsätta läsa om din väg :)
More then 6 years ago
Hej på er!!

Önskar att man hittat dessa inlägg tidigare endast 2 veckor kvar till beräknad nedkomst för våran bebbe, har också tillhört dem som velat välja snitt men fick starkt mottstånd av min barnmorska vilket inte kändes så bra. Fick då tid till att träffa en barnmorska på förlossningen där jag kommer föda, vilket ändrade lite av min oro, hon var väldigt neutral och försökte berätta om både för och nackdelar med båda och det kändes betydligt bättre. Jag har valt att börja med en vaginal förlossning men att jag har bestämt sagt ifrån att någon utdragen/plågsam förlossning få det inte bli tal om utan då få det lösas med snitt, men visst är jag nervös och oron finns där hela tiden att man ska få sviter efter. Ska även tillägga att min tid som gravid har inte varit en dans på rosor och bli det sedan en jobbig förlossning, då är det nog första och sista barnet tyvärr... Stå på er tjejer, ingen som ha rätt att döma en vad man än väljer!!
Kram
More then 6 years ago
Otroligt inspirerande, och jag tycker det är sjukt BRA att du både skriver ingående om dina upplevelser, och visar bilder, i största ärlighet. Jag hittade Gravid vecka för vecka för bara ett par dagar sedan och har plöjt igenom alla dina gravidveckor på bara några timmar, fram tills lilla Iggy föddes. Så himla fint, och vilket litet guldkorn ni fått! GRATTIS!

Så befriande med en vettig och ärlig person som du. Tack!! HEJA DIG!
More then 6 years ago
Fina du! Så G L A D att jag hitta dig på insta av en slump ( någon jag följer på instagram hade gillat din bild, jag gick in och tänkte snygg gravid tjej och kollade igenom dina bilder och läste då om ditt planerade snitt, började följa dig direkt). Jag födde med planerat snitt för snart 2 år sedan, vi fick en fantastisk (såklart!;)) pojke.
Han fick reda på i vecka 38 att han låg i säte, fick då välja mellan att föda vaginalt eller snitt... För oss var det ingen snack om saken, vi valde snitt. Dock märkte jag som du skriver här, hur folk helt plötsligt avslutade konversationen när jag sa att han skulle födas med snitt...eller ännu värre då/nu efteråt, hur folk ser ner på mig och även idag avslutar konversationen när jag säger att han är född med snitt. Jag har såååå många gånger fått höra att jag aldrig fött barn eller värre att dom tror att jag är rädd om fiffin ... Det stör mig och gör mig ledsen ... Som att jag skulle vara sämre på någotvis... Vi hade världens finaste förlossning,kunde inte varit bättre. Och nu till sak!:) din blogg och din inställning gör mig så jäkla glad och stark!!!! Kärlek till dig! Fy tusan här har man fått gå med skäms struten två år för att man trott man är ensammast i världen om att faktiskt välja snitt. Stooooor kram till dig!
More then 7 years ago
Hej!
Väldigt intressant det här måste jag säga! Har ett gäng frågor, men du behöver såklart inte svara om du inte vill!

När man har planerat kejsarsnitt, hur gör man då om förlossningen skulle sätta igång av sig själv tidigare? Har man en plan för det eller? Kan du tänka dig att föda vaginalt då? Ja tänker att om du är en sån som har snabba förlossningar och det sätter igång tidigt...KAN man verkligen ställa in sig till 110 % på att det kommer bli snitt eller finns det alltid en "risk" att det inte blir så? Du kanske har världens bästa föda barn kropp som bara ploppar ut ongen? :) Är du rädd att det ska bli så?

Du skriver att du inte vill riskera att få förlossningsskador, är det främsta anledningen till att du vill ha snitt eller är det själva förlossningssmärtan (värkarna) som du vill undvika?

Sen tänker jag också på det där din kille sa om kroppen, och funderar på vad som rent fysiskt är annorlunda vid snitt vs vaginalt. Får man till exempel avslag när man snittas?

Födde själv vaginalt och det gick jättebra och fort trots igångsättning, men jag skulle aldrig drömma om att försöka övertala nån till det ena eller andra. Tänk om man får en vän att våga välja vaginal förlossning och så blir det bara ett stort trauma av alltihop, jag skulle ju aldrig kunna se den personen i ögonen igen. Nä, var och en får göra som dom vill tycker jag, så länge det är baserat på objektiv fakta om risker mm och inte subjektiva stories om dröm el mardrömsförlossningar. Har man väl blivit på smällen så finns ju ingen "easy way out", varken fysiskt eller psykiskt, oavsett hur barnet kommer ut. That's life!

Lycka till, ska bli kul att följa er resa!
More then 7 years ago
Hej. Jag respekterar ditt val...och de är självklart inte min bussnies att döma. Men jag blir lite fundersam hur din kille uttrycker sig. Hur man kommer se ut efter sin förlossning m.m..sjukt ytligt! Skulle oxå vilja föda med kejsarsnitt om de var för det. .men kroppen anpassar sig otroligt efteråt.. vilket fall som helst lycka till när de väk är dags! Kram
More then 7 years ago
Vanja!
Jag tycker att det är starkt av dig att prata öppet om detta. För det är faktiskt som skrevs "Hemlig klubb". Det känns som det är lite tabu och ens tänka tanken på planerat kejsarsnitt. MEN ingen kan säga till den andra att det är bäst för dig och det är bäst för den andra. Det är DU som känner din kropp bättre än någon annan! Så det så!
PS. Jag älskar dina avsnitt i Gravid vecka för vecka! :)
Det är så roligt att följa då jag själv har en liten filur i magen :)
More then 7 years ago
Hej!

Ville bara skriva några rader eftersom jag liksom dig alltid vetat att jag vill bli förlöst med snitt. Jag har känt så sålänge jag kan minnas och det är inget som jag funderat så mkt över utan bara accepterat för det har varit så självklart för mig. Jag vill också planera, och kunna kontrollera så mkt som möjligt. Tycker en vaginal förlossning är så himla osäker, det kan hända så mkt och man kan inte påverka ett skit vad för slags personal man har med sig.
Vid ett snitt är det fullt fokus på dig och barnet med läkare, barnläkare, barnmorska, undersköterska, narkossköterska.. Känns som om oddsen är med en mer!!
Jag har gjort 2 snitt och båda har gått hur bra som helst. Stora fina pojkar på över 4kg med 10 i apgar. Visst känns det, men jag är smärttålig och tycker det är värt det!! Amningen har gått toppen också. Nu är det snart dags för snitt nr 3!

Lycka till!!
More then 7 years ago
Och ett tips - ta med en t-shirt eller liknande som du har sovit i och som har din doft till födseln. Ifall att du och bebisen skiljs åt en stund efter födseln så kan din sambo se till att bebisen får vara nära din doft, och få trygghet av den, ändå.
More then 7 years ago
Hej Vanja!
Jag har gjort 2 akuta snitt och ska i vår föda mitt tredje barn med ett tredje snitt - dock det första planerade snittet.
När jag blev gravid första gången var jag otroligt förlossningsrädd - kunde inte ens läsa den delen av "gravidboken". Jag jobbade mig igenom det och var till slut helt inne på (och ganska väl förberedd för) en helt drogfri vaginal förlossning. Men så blev det inte. Efter vidriga 19 timmar (varav 9 med värkförstärkande och 6 med värkförstärkande och helt utan smärtlindring) tålde inte bebisen längre förlossningen och mitt första barn kom till världen via snitt. Det var en positiv upplevelse men jag sörjde verkligen att inte ha fått vara mer delaktig i hans födsel.
Med andra barnet förberedde vi oss ännu mer och gjorde ett tappert försök till en vaginal förlossning men inte heller den gången gick det.
Jag har verkligen inte velat föda med snitt men jag måste ändå säga att det har gått löjligt bra båda gångerna. Båda mina återhämtningar har gått jättejättefint, även om det var lite jobbigare att inte lyfta i 6 veckor andra gången när jag hade en 19-månaders hemma att ta hand om. När jag kommenterade att jag hade haft så ovanligt lätta återhämtningar sa min läkare att hennes bestämda uppfattning är att de allra flesta faktiskt återhämtar sig väldigt snabbt efter ett snitt. Jag tycker det finns mycket skrämselpropaganda kring kejsarsnitt, kanske för att inte fler ska se det som ett alternativ. Det viktiga är väl att man fattar ett beslut med öppna ögon och efter att ha skaffat sig all den information man behöver. Du ska inte behöva förklara eller försvara ditt val för någon annan. Lycka till och grattis!
More then 7 years ago
Hej Vanja!
Jag har gjort 2 akuta snitt och ska i v
More then 7 years ago
Hej Vanja!
Jag hoppas verkligen att du förstår hur viktigt och bra det är att du lyfter frågan! Jag är i samma sits som du och har skjutit upp barn i flera år pga min stora förlossningsskräck. Jag har stött på flera barnmorskor som predikat om vaginala förlossningar och sågat mig vid fotknölarna för att jag försökt diskutera andra alternativ än vaginal förlossning. Jag har känt mig så ensam om detta eftersom varken vården eller omgivningen förstår detta, konstigt nog. I andra länder diskuterar man frågan på ett lite annat sätt och man är inte mindre människa/kvinna/smart för att man överväger kejsarsnitt som en väg ut när man är så rädd. Jag hoppas att jag får hjälp med kejsarsnitt den dagen jag vågar ta steget och bli gravid. Jag hoppas också att vården börjar ta den här frågan på allvar och hjälper kvinnor som är väldigt rädda med kejsarsnitt utan att först övertala och idiotförklara. Så stort tack för att du har delat med dig av detta!
More then 7 years ago
Hej Vanja,

Tänk vad olika det kan vara! Själv har jag alltid varit livrädd för kejsarsnitt och har absolut inte velat vara med om det, vilket jag ju också tursamt sluppit. Det viktigaste av allt är att du känner dig bekväm i det du gör, så stå på dig och låt inte andra få döma!
Kram Malin
More then 7 years ago
Hej Vanja! En vän till mig känner precis som du och risken är stor att folks åsikter hindrar henne från att börja försöka producera barn. Att hon kanske väntar lite längre än hon egentligen vill. Vi har haft långa diskussioner, framförallt sedan jag blev gravid för 26 veckor sedan, och jag kan helt ärligt säga att jag varje gång vi pratar försöker övertala henne att tänka om. För mig är det självklart att försöka föda vaginalt och helst helt utan smärtlindring (galen...?). Jag ser det som en enormt häftig utmaning för både mig och min kropp. Men vem ger mig rätten att försöka övertala min vän att tänka om?! Efter att ha sett ditt veckoavsnitt och läst ovanstående text tänker jag backa. Jag ska stötta min vän i vad hon väljer när det är dags för henne, lika mycket som hon stöttar mig i mitt val att försöka föda min son på mitt sätt. Så jag vill tacka dig, Vanja, för att du är så modig och delar med dig av dina tankar och känslor. Du har fått mig att tänka om! Kram till dig och lille krumeluren i magen <3
More then 7 years ago
Hej Vanja,
Följer med spänning er resa på youtube varje vecka!

Jag är så glad för att du väljer att gå din egen väg när det gäller din förlossning. Det verkar finnas så mycket dubbelmoral i att man som gravid ska få möjlighet att välja själv hur man vill föda tex hemma/bb, vilken smärtlindring man ska ha osv. Men när det kommer till planerat kejsarsnitt så är det som du säger så otroligt känsligt ämne. Får känslan av att mammor som gått igenom en vaginal förlossning tycker det är orättvist med planerade snitt eller nåt. Blir ledsen att du ska behöva skämmas för ditt beslut. Jag tycker verkligen att du ska göra precis så som du vill!!!
Och alla argument för att man sätter barnets säkerhet i andra hand är ju faktiskt skitsnack. Det finns inga garantier för något vare sig det är vaginal förlossning eller inte.
Vi mammor går gravida i 9 månader med allt vad det innebär och sedan går igenom förlossningen. Tiden efteråt är extremt påfrestande för kroppen och inte minst för ens psykiska välmående. Varför ska du behöva skämmas för att du vill ha ett planerat kejsarsnitt? Det är bara en del i en rad av andra moment som sker i samband med att ett barn föds.

Min förlossning gick strålande och jag födde vaginalt. Jag var lite orolig innan men mest peppad på att det skulle dra igång. Såhär i efterhand är jag såklart stolt över att det gick bra men jag är så sjukt mycket mer stolt när jag tänker på vilken friskt liten bebis som kom ut, hur jag levde som gravid, hur jag tog hand om mitt barn trots sömnlösa nätter, hur min kropp återhämtat sig efter graviditeten osv (listan är lång)
Det jag vill säga med detta är att finns oändligt mycket mer saker att gå igenom och klara av än själva förlossningen. Det är inte hur man föder sitt barn som avgör vem som är en bra eller dålig mamma. är det något som man själv kan påverka för att göra livet lättare så tycker jag att var och en har rätt att göra det man själv vill. Alla föräldrar borde definitivt kunna skriva under på det istället för att ta fram sina förbannade pekpinnar.

Lycka till Vanja! Du är bäst!
More then 7 years ago
Argh jag blir då arg på att det fortfarande finns så mycket som man inte får prata om och att det finns saker som upprör en massa människor som inte har med dem att göra! Jag tänkte när jag såg ditt avsnitt att Gud vad skönt, någon mer tänker som jag. Jag tror att jag också vill ha ett planerat snitt. Men får man känna så? Det verkar inte så, trots att jag upplever precis samma sak som du: ju fler man verkligen frågar om detaljer från deras förlossning vittnar om händelser som inte jag vill utsätta mig för. Bara det faktum att vissa människor har så traumatiska förlossningar att det tar längre tid för både kvinnan och partnern att knyta an till barnet är helt sjukt tycker jag. Och att många kvinnor får men av sina förlossningar som i vissa fall blir kroniska, det är helt galet. Hade detta varit acceptabelt om det var män som födde barn? Jag tror inte det. Det är också konstigt att det är så mycket prat om hur mycket risker det är med kejsarsnitt men att det inte alls pratas om vad vissa kvinnor drabbas av under sina förlossningar.

Heja dig! Vill gärna peppa dig och hoppas du slipper fler trista kommentarer. Vill oxå säga som motvikt till allt annat du får höra: min syster gjorde kejsarsnitt förra veckan och allt gick som en dans. Hon har inte alls speciellt ont och knatten mår fint.
Kram!
More then 7 years ago
Hej!
Jag fattar precis hur du känner! Jag var skiträdd för att gå igenom en förlossning, mycket pga förlusten av kontroll över min kropp. Så rädd att jag under en lång tid inte vågade "skaffa" barn. Jag hade precis börjat acceptera tanken på att gå igenom en förlossning (tack vare min sambo och min barnmorska) när det visade sig att jag inte hade nåt annat alternativ än att bli snittad. Jag blev så j*vla lättad.
Min upplevelse av snitt är inget annat än positivt. Ja, det är en stor operation. Men, vi lämnade förlossningen dagen efter och jag tog min första promenad tre dagar efter snittet. För mig var det win-win. Mitt barn mådde bra, jag mådde bra och min sambo mådde bra. Om vi får fler barn så vill jag inte föda vaginalt då heller. Absolut inte.
More then 7 years ago
Hej, jag ska föda mitt barn med planerat snitt om 1 vecka. När jag första gången ventilerade min stora smärträdsla och önskan om att få genomgå ett snitt för min barnmorska mottogs det ungefär som du beskrev det i senaste avsnittet av "gravid vecka för vecka". Jag blev överöst av uppmaningar om risker och hur dåligt ett snitt skulle vara för mitt barn. Jag blev hänvisad till en kbt-behandling (internetbaserad) och fick vidare gå i samtal hos en läkare. Jag blev ifrågasatt kors och tvärs vilket givetvis inte ledde till lindring av min förlossningsrädsla, utan tvärt om mådde jag sämre. Kbt-behandlingen kändes som ett skämt i sammanhanget.
Jag stod dock på mig och involverade min sambo i processen och tillsammans klargjorde vi för vårdpersonalen att snitt var det enda alternativet för mig och då fick jag äntligen boka en tid för snitt. Efter att det väl hade beslutats om att mitt barn skulle förlösas med planerat snitt blev tonen från min barnmorska snabbt annorlunda (till det bättre). Det var som att hon hade "förlorat" mig i frågan om vaginal födsel och att det därför inte längre fanns någon idé att argumentera emot (som sagt bara min känsla). Hur som helst kan jag bara instämma om hur stigmatiserad denna fråga är och jag finner det obehagligt hur dåligt man som gravid ska tvingas må på grund av att man har "fel" önskemål gällande förlossningssätt.
Stå på dig och lycka till! Du bestämmer över din kropp.
More then 7 years ago
Först och främst! Du ska verkligen inte behöva försvara att du vill ha planerat snitt. Det är helt sjukt hur människor kan döma varandra på det här sättet. Jag fick barn för snart ett år sedan. Var lite nojjig inför förlossningen och speciellt över alla förlossningsskador man läst o hört om men alla bara viftade bort min oro, vänner som fått barn liksom vårdpersonal. Födde sedan en ganska stor kille (ca 4,5) och förlossningen var Svår och jag fick komplikationer efteråt. Drabbades sedan av en jobbig förlossningsdepresssion ochde första månaderna var som en mörk sörja. Jag som inte gjort annat än átt längta efter barn i flera år ångrade att jag ens kommit på tanken. Känns så oerhört svårt att tänka på såhär i efterhand, jag älskar ju min son över allt annat men så var det. Vad jag vill säga med det här är att kräv att bli tagen på allvar, oavsett vem du talar med. Är verkligen inte ute efter att skrämma dig med dett. Jag hade förmodligen bara otur och födde en natt när det var fullbelagt och otroligt stressigt på avdelningen. Men oavsett vad du väljer så ska det kännas rätt för dig och ingen annan! För min del är jag mest förbannad att ingen tog mina rädslor på allvar och sen var det som att jag fick allt jag varit nojjig för bekräftat. Men jag var också för mesig och stod inte på mig ordentligt. Blir det fler barn så ska jag jävlar i mig kräva ett och annat.
Lycka till med allt och jag är säker på att vad du än väljer så kommer det gå bra för er.
Varma kramar
More then 7 years ago
Förstå inte hur du kan bry dig mer om ditt kontrollbehov än om ditt barns säkerhet....
More then 7 years ago
Hej Vanja!
Följer din preggo-resa på you tube o önskar att det var ett ansnitt varje dag! :)

Angående kejsarsnitt...det är DIN kropp och DITT val - du ska därmed göra exakt vad du vill och känner dig ok med utan att behöva rättfärdiga o förklara dig. Jag tycker dock att det är fint att du delar med dig av dina tankar här!

Kram från Preggo-Petra
More then 7 years ago
Hej vanja! Du skriver mycket om kontroll. Att du inte kan kontrollera NÄR eller HUR barnet ska komma om du föder naturligt. Jag kan tycka att det är så sorgligt att du inte tar den här chansen att släppa lite på kontrollerandet. Inom tex terapiformen Kbt är det precis så man gör för att komma vidare och lära sig att hantera saker, man utsätter sig för dem. Allt ska kontrolleras så in i helvete nu för tiden. Tycker det är så sorgligt att inte ens en sak som en födsel får vara ifred från det. Lägg några timmar på att snacka med en psykolog om dina issues istället så får du en förlossning som är säkrare än snitt, slipper bli sängliggande utan att kunna lyfta och bära. Antagligen kommer du lära dig nått om dig själv på kuppen också!
More then 7 years ago
Fine Vanja. :)
Måtte bare kommentere igjen, jeg.
Du skal ikke føle noe annet enn stolthet og selvrespekt for at du i det hele tatt deler et så personlig valg med oss som følger deg og din reise! :) Dette med keisersnitt virker nesten som å være litt "tabu" når det ikke er noen som helst grunn til det. Det er som du sier, DIN kropp og hundre prosent din avgjørelse, og man skal kun respektere det!
Flott av deg å dele dette.
Stor klem
More then 7 years ago
Hej, fina Vanja!

Sååååå himla BRA att du öppnar dig om detta (no pun intended), att du är ärlig och att du släpper fram alla de här känslorna! RESPECT!

Att diskussionerna dör har att göra med att folk inte vet hur de ska hantera de där känslorna. "Vänta, kan det vara så att Vanja har något trauma? Usch, det här gräver vi inte i." Jag är helt övertygad om att det är så!

Ja, det finns nackdelar med kejsarsnitt (medicinska), MEN det finns nackdelar med att gå runt och vara orolig, rädd och fobisk också! Därför har DU och din sambo gjort en avvägning att ni vill ha det så här. Då blir det så!

Om jag hade varit vän med dig (känns ju nästan som det, haha), så skulle jag ha velat höra hur du tänker, hur du resonerar och hur det känns. För om man är vänner är det ju det som räknas - hur någon mår och hur det känns. DET ska man vilja prata om. Att inte vara överens är liksom en annan sak.

Jag födde vaginalt, men inte helt komplikationsfritt. Jag kommer att föda vaginalt igen om jag har turen att bli gravid, men om kejsarsnitt är ett bättre alternativ just då kommer jag att tänka om.
Förlossningen är en megagrej, ja. Men MEGAGREJEN är ju BARNET! :)

Stor, stöttande kram till dig! Nu måste jag baskemej ge mig till känna någon dag om vi ses på söder och ge dig en pepp-kram! :)
More then 7 years ago
Hej fina Vanja! Jag ska själv ha en pojke i feb. och är livrädd för förlossningen och skulle vilja köra snitt. Dock så har jag inte sagt detta till min Bm då jag trodde att man inte fick välja det. Men det får man alltså? Kan du inte berätta om när du berätta för din bm och hur ni lagt upp det? Tack för en jättebra blogg! Kramar till dig och Iggy;)
More then 7 years ago
Hej Vanja!
Grattis till Iggy! Jag följer dig och de två andra härliga mammorna på youtube men är inte själv gravid. Jag fick en liten tjej i sommras. Jag valde att förlösas med snitt då jag lider av en sjukdom som kunde göra förlossningen väldigt svår. Det där 'kunde' gjorde att jag inte vågade då jag också är en kontrollmänniska. Vi gjorde snittet 1 vecka före beräknat datum. Jag kände precis som du att det fanns en skamstämpel på snitt och då hade jag ändå medicinska skäl att skylla på. Något jag dock önskar att någon hade varit väldigt tydlig med innan snittet var hur vanligt det är att snittbebisar precis vid födseln har fostervattnen i lungorna och därför svårt att andas. Jag upplevde det lätt chockartat när de tog min bebis och sambo och rusade ut ur rummet. Och kvar låg jag utan att kunna göra något. Det blir bra så fort de får bort vattnet men för att som kontrollfreak vara förberedd kan det vara bra att veta. Jag tycker det är bra att du slår ett slag för vår rätt att välja hur vi vill möta vår bebis <3!
Stort lycka till!
Categories
Customer's Area
   

Produced by:  Wikinggruppen